Olika individer

I ett komplett bisamhälle finns det tre olika fullvuxna individer som ser olika ut och har olika uppgift.

Drottningen är störst och hon som bestämmer i samhället. En vecka efter att hon kläckts flyger hon högst 2 kilometer från kupan och parar sej med drönare. Parningen sker i luften på mellan sex och tjugo meters höjd. Efter parningen har hon anlag för ungefär 500 000 ägg. Mellan maj och juni när det är högsäsong kan hon lägga 2000 ägg om dagen. Under sina två första levnadsår lägger hon ungefär 175 000 ägg. Det finns drottningar som har blivit åtta år, men det normala är att man byter efter mellan två och tre år. I ett samhälle finns bara en drottning.

Drönare är hanarna i samhället och har endast en uppgift, att para sej med drottningen. Några dagar efter att dom krupit ut ur cellen flyger dom ut ur kupan för att prova sina vingar. När dom har blivit åtta dagar gamla är dom parningsdugliga. Normal livslängd för en drönare är mellan 25 och 50 dagar. Framåt sensommaren infaller den så kallade drönarslakten som innebär att drönarna slängs ut ur kupan för att dom inte gör någon nytta längre, utan äter bara upp maten för arbetande bin. På så vis blir det färre magar att mätta under vintern.

Arbetsbina är minst i samhället och är även dom som är flest, i ett medelstort samhälle ungefär 40 000 men kan vara ända upp mot 70 000 i ett riktigt kraftigt samhälle. Arbetsbina har olika arbetsuppgifter beroende på ålder och byter uppgifter efter hand som dom blir äldre. Dom yngsta får först vårda larverna men efter en vecka blir dom ambin istället. Då har dom fått körtlar som producerar fodersaft. När dom är cirka tio dagar flyger dom ut ur kupan för första gången, bara för att prova på, och detta kallas för förspel. När bina blir lite äldre börjar dom producera vax med sina vaxkörtlar och ser till att vaxkakorna byggs ut. Några av dom tjugo dagar gamla bina blir vaktbin, och vaktar vid flustret för att inga inkräktare ska komma in. Vid tre veckors ålder blir dom flygbin, och flyger då ut och hämtar hem pollen, nektar och vatten till kupan. Detta fortsätter dom med till sin död, efter en eller två veckor under sommaren. Det som händer är att vingarna blir uppslitna och bina trillar således ner och blir mat till andra insekter eller fåglar. Tack vare att dom dör så här behövs inte kupan städas från döda bin. Dom som är flygbin på hösten hinner inte bli uppslitna och kommer att överleva vintern och blir mellan åtta och nio månader istället.

Från ägg till bi

Från ett ägg som är mellan 1,3 och 1,5 mm långt och 0,4 mm breda kläcks efter tre dagar en larv. Efter ytterligare sex dagar täcks cellen som larven ligger i och larven övergår från öppet till täckt yngel. Inuti den täckta cellen spinner larven in sej i en kokongvävnad och blir puppa. Hur länge puppstadiet pågår beror på vilken individ det ska bli.

En drottning kommer ut ur puppan 16 dagar efter ägget lades, ett arbetsbi efter 21 dagar och en drönare efter 23 dagar.

Drottningen är en hona, som under larvstadiet fick speciell fodersaft. Drönarna är hanar som föds ur obefruktade ägg, medan alla arbetsbi föds ur befruktade ägg och är sterila.

Olika bikupor

Det finns olika typer av bikupor, men den vanligaste är uppstaplingskupan som är mest flexibel. Den börjar med en botten där flusterbrädan sitter. Flustret fungerar som ut och ingång i bikuporna och har en liten bräda fäst under likt en trappa där bina landar efter när de kommer tillbaka efter flygturen. Ovanpå bottnen ställer man lådor med tio eller elva ramar i. Efterhand som samhället sedan blir större bygger man bara på med fler lådor. De flesta biodlare har först två yngellådor där drottningen lägger ägg, och sen ett spärrgaller som drottningen inte kommer igenom, och i lådorna ovanför samlar bina sin honung. Dessa lådor kallas även för skattlådor.

Trågkupan är en äldre modell och används inte i nån större utsträckning, på grund av att den inte är så flexibel. I en trågkupa är yngelrummet som störst 18 ramar i en våning, vilken är för litet för ett kraftigt samhälle. Ovanpå yngelrummet lägger man ett spärrgaller och överst hamnar skattlådorna. Eftersom trågkupan består av ett innerhus som är flexibelt och ett ytterhus som inte går att ändra storlek på kan det lätt bli ont om plats.

Halmkupan är en väldigt gammal typ av bikupa och används inte längre. I en sådan är det helt tomt från början och bina bygger själv upp sina mellanväggar. När det är dax att skatta en halmkupa tar man helt enkelt och bryter bort hela vaxkakorna, vilket är väldigt kladdigt och opraktiskt. Men en halmkupa är fin att titta på och symboliserar ofta bin och biodling.

Rensningsflygningen

Det är vår och solens strålar lyser på bihuset, och när temperaturen kommer över cirka 10 grader i skuggan och det är ganska vindstilla börjar det nya året. Det är då dax för rensningsflygningen, vilket innebär att bina flyger ut ur kupan och tömmer sin tarm, och flyger sedan hem igen. Några dagar eller veckor senare när sälgen eller andra tidiga träd eller växter börjar blomma flyger bina gärna dit och hämtar pollen. Sälgen är bra för den har pollen väldigt tidigt. Bina flyger ut och hämtar pollen och flyger tillbaka till kupan med det. Pollen behövs för att det är mat åt ynglen. Det behövs även vatten till ynglen även detta hämtar arbetsbina hem.

Vårundersökningen

När temperaturen har blivit ungefär 15 grader i skuggan är det dax för vårundersökningen. Den går ut på att titta igenom samhället noga och titta så att det finns tillräckligt med mat och att yngelsättningen är som den ska. Om det finns döda bin på bottnen av kupan tar man och borstar bort dom också. Man tittar även efter drottningen och tar bort eventuella ramar som det är mögel på. Om det finns mögel i kupan beror det på dålig ventilation under vintern. Det kan till exempel vara så att många bin har dött under vintern och ramlat ner och tänkt till flustret eller täckt ventilationsnätet i bottnen.

Vår och sommar

Det är nu som det är roligast med biodling, bina flyger och hämtar vatten, pollen och nektar och det är intressant att sitta och titta på när dom jobbar. Det är viktigt att titta efter i kuporna ibland, så att det finns tillräckligt med plats till att lägga ägg på, och att där är plats för all honung som bina hämtar.

Skattning och invintring

I mitten eller slutet av augusti är det tid att ta honungen ifrån bina och det kallas för att skatta eller skattning. Då tar man ur ramarna med den mogna honungen och rister bort bina, man kan även använda en så kallad bitömmare. Den placerar man under understa skattlådan och väntar några dagar och då är skattlådorna tomma på bin. När man har tagit all honung från samhällena måste man ge dom något annat som vinterföda och det vanligaste är sockerlösning. Man blandar 15 kg socker och varmt vatten och ger till varje samhälle. Under vintern ska bina sitta trångt för att hålla värmen bra och ha bra ventilation, därför ska flustret va helt öppet man tar även bort den understa yngellådan och ersätter den med en tom låda för att det ska bli större luftvolym.

Mogen honung består av högst 20% vatten, och när vattenhalten är under det så täcker bina cellerna med lock. På detta sättet håller honungen sig längre.

Slungning

Efter skattningen ska honungen slungas. Då börjar man med att avtäcka honungskakorna, vilket innebär att man tar bort locken på cellerna. Därefter sätter man ramarna i en slungare. Med centrifugalkraften så släpper honungen ifrån kakorna och hamnar i slungaren istället. Därefter ska honungen silas igenom två silar, en med en maskstorlek på 2,0 mm och efter det 0,3 mm, för att bli av med vaxpartiklar. Honungen finns nu i ett kärl och ska stå här mellan en och två dagar innan man skummar honungen. I skummet finns små luftbubblor, vaxpartiklar och pollenkorn som inte ska va i honungen. Efter ett tag börjar honungen kristalliseras och för att inte bli kornig måste den röras varje dag, antingen för hand vilket är ganska jobbigt eller med en kraftig borrmaskin. När honungen har fått en lagom konsistens är det klart att tappa upp på burkar och börja sälja den.

Ibland kan det ta lång tid innan honungen börjar kristalliseras och då kan man göra nåt som kallas för att ympa, vilket innebär att man häller i lite färdig honung i kärlet och rör om ordentligt. Gör man så här börjar kristaliseringen ganska omedelbart.

Vinter

På vintern håller bina temperaturen i kupan omkring 20 grader och denna temperaturen är konstant i mitten av klotet hela vintern. För att så många bi så möjligt ska överleva så cirkulerar dom hela tiden, från mitten av klotet till ytterst av klotet och om igen. På så vis hinner ingen frysa ihjäl.

Under vintern måste man se till att inte snö täpper till flustret för ventilationen är väldigt viktig. Det är även viktigt att inte grenar eller liknande står och slår emot kupan för det irriterar bina och dom får ingen ro under vintern och kan gå under.

Svärmning

Svärmning är ett sätt för bina att föröka antalet samhällen. Då börjar det med att några larver i samhället får speciell fodersaft och blir då början till en drottning. När hon sen ska bli puppa blir cellen längre och hänger ut från dom andra cellerna, och det är därför lätt att känna igen drottningcellerna. Ungefär samtidigt som den första drottningen kryper ut ur sin cell så flyger den ”gamla” drottningen iväg med ungefär hälften av alla bin som finns i samhället och sätter sej på en trädgren eller i en buske utanför bihuset. Där sitter dom i en stor klase medan några bin flyger iväg och letar efter ett lämpligt ställe att bo på. När något av bina har hittat ett bra ställe återvänder det till resten av svärmen och så ger sej alla av dit.

När ”den nya” drottningen kryper ut ut sin cell går det en vecka innan hon parar sej och kan lägga nya ägg. Ibland kommer det även andra- och tredje-svärmar men dessa brukar bli väldigt små då många bin redan har lämnat kupan i förstasvärmen.

Svärmning är något man vill förhindra och det gör man bäst genom att kontrollera så det finns ordentligt med plats för yngelsättning och honung. För om dom svärmar försvinner en stor del av bina i samhället. Ett annat sätt att förhindra svärmning är att man klipper bort en liten bit av drottningens ena vinge så att hon inte kan flyga. Om dom då vill svärma återvänder bina till kupan igen eftersom dom blev av med drottningen, och biodlaren har några dagar på sej att märka detta, innan andrasvärmen ger sej iväg.

Viselöshet och avläggare

Om samhället av någon anledning blir av med sin drottning blir det viselöst och kommer då att gå under, men om det fortfarande finns larver som är lagom gamla, matas några till att bli drottningar och efter 16 dagar kläcks det en drottning. Det första hon gör då är att hon biter hål på de andra drottningcellerna som finns i kupan för att undvika konkurrens. Efter det så måste hon paras innan samhället åter är fungerande.

Om man har ett bisamhälle som har blivit viselöst och inte har några larver att mata upp till drottningar kan man ta yngelkakor från ett samhälle och flytta över i det viselösa samhället. Då kommer dom att mata fram drottningar av dom nya larverna. En viktig sak att tänka på när man flyttar en yngelkaka på detta sättet är att bina som sitter på kakan måste följa med till det nya samhället, annars kanske ynglet blir nedkylt och då överlever inte larverna.

En avläggare är när man delar ett samhälle för att få fler, vilket är bra om man vill utöka sin biodling, eller sälja bisamhällen till andra biodlare. Ifrån ett starkt samhälle tar man då några ramar med yngel av olika åldrar, pollen och honung, och sätter över i ett tomt bihus. Efter det rister man över en massa bin, helst från skattlådorna för att dom är yngre, i det nya huset. För att det ska fungera bäst så måste man köra iväg avläggaren minst 4 kilometer från modersamhället, annars flyger flygbina hem igen och då är där inte så många bin kvar i avläggaren längre.

Sammanslagning

Om man har två svaga samhällen är det bra att slå ihop dom till ett istället för att på så vis få ett starkare samhälle. Det man gör då är att man tar alla yngelramar, honungsramar och pollenramar och sätter i samma bihus och rister över alla bin i samma hus. Det viktigaste när man gör så här är att man har koll på drottningarna, för det går bara att ha en drottning i varje samhälle. Lämpligtvis sparar man den bästa drottningen och tar bort den sämsta.

Så här går det bara att göra om det är relativt tidigt på året innan bina blir aggressiva mot varandra och ska försvara sej och sitt samhälle. Vill man ändå slå ihop två samhällen använder man tidningspappersmetoden som går ut på att man tar det samhället med drottningen man vill ha, och ovanpå lägger man några lager med tidningspapper. Ovanpå detta sätter man en låda till med det andra samhället och tar bort drottningen därifrån. Det får nu stå så en eller två dagar och undertiden äter bina igenom tidningspappret

och förenas till ett samhälle.

Sjukdomar

Det finns en del olika sjukdomar som bin kan ha och jag tänker beskriva dom tre vanligaste som finns i denna delen av världen.

Kalkyngel är ganska vanligt och angriper det täckta ynglet och omvandlar pupporna till nåt som liknar små mumier. Sjukdomen beror på för hög luftfuktighet i kupan och därför behövs bättre ventilation. Man upptäcker kalkyngel genom att dessa små mumier ligger på flusterbrädan. Oftast går sjukdomen över av sej själv efter ett tag.

Varroa kommer från början ifrån det östasiatiska biet och har funnits där väldigt länge. Där har det inte ställt till några problem, men med mänskans hjälp har sjukdomen förflyttats till de europeiska bina, och här orsakar parasiterna en allvarlig sjukdom, som är väldigt smittsam. Problemet är varroakvalstret som är ett spindeldjur, och är rödbrunt, 1,3 mm långt och 1,7 mm brett. Kvalstret sitter på bakkroppen på vuxna bin och suger kroppsvätska. För fortplantningen behövs täckt yngel, och innan cellen täcks kryper kvalsterhonan ner i cellen och väntar två eller tre dagar innan hon börjar lägga ägg. Ungarna behöver sex-sju dagar på sej att utvecklas. Hela fortplantningscykeln pågår i den täckta cellen och när biet är färdigt kryper även de färdiga kvalstren ut.

Om det blir mer än 10000 kvalster i samhället kommer det att kollapsa och inträffar normalt i augusti eller september. Det är därför viktigt att man upptäcker kvalstret tidigt så att man kan göra nåt åt det det. Det finns flera olika sätt att bekämpa på, men det mest effektiva är att med kemikalier som är farliga för kvalstren. Det men kan använda är Apistan-remsor som man hänger i samhället på hösten efter invintringen och låter hänga kvar i 6-8 veckor och sen tar bort dom igen. Det är viktigt att man följer rekommendationerna så att inte kvalstren kommer att bli resistenta mot detta.

Amerikansk yngelröta angriper ynglet som dör, och blir en klibbig massa i dom täckta cellerna. Ganska direkt torkar det ihop till en hårt skorpa, och locket på cellen sjunker med små hål i. Smittade samhällen känns igen på en lukt som påminner om lukten av ruttet lim, och är det hårt angripet kan det även kännas utanför kupan. Det börjar med att bakterier i form av sporer kommer in i larvens tarmkanal och utvecklas där och omvandlar hela larven till sporer. Varje larv som dör av sjukdomen kan ha 2,5 miljarder sporer. Sporerna är mycket motståndskraftiga mot värme och desinfektionsmedel, och kan utvecklas till bakterier efter flera decennier.

Vanligaste orsakerna till sjukdomen är vildbin som har sjukdomen med sej, eller att redskapen som används har fått smittan någonstans ifrån. Om ett samhälle blir smittat ska det anmälas till Länsstyrelsen, som kommer att kontrollera alla samhällen med en radie på 3 kilometer från det smittade. Smittade samhällen kommer att brännas precis som dom är med bin och allt. Dessutom bör även redskapen kasseras för att vara på den säkra sidan.

Binas nytta

Bi räknas till våra husdjur och förekommer i princip på alla bebodda platser i världen. Totalt i världen produceras 720 000 ton honung per år och i Sverige ungefär 4000 ton per år. I Sverige finns ungefär 12000 biodlare som tillsammans har 55 000 samhällen.

Bin är inte bara bra på att producera honung utan även vax, som används i bland annat krämer, salvor och läppstift, men även i golv- och bonvax eller som elektriskt isolerande material. Den svenska vaxskörden är 500g per samhälle. Detta går inte att jämföra med exempelvis Tanzania och Angola där bisamhällen hålls främst för att göra vax och där honungen blir en ”biprodukt”.

Det bina är allra bäst på och det dom gör mest nytta som, är pollinerare. Det är inte så konstigt eftersom det under ett år görs cirka 4 miljoner utflygningar och vid varje utflygning besöks cirka 100 blommor. Dessutom är bina bra på våren för att upp emot 20 000 bin övervintrar i varje samhälle och är redo direkt. Många andra pollinerare till exempel humlor övervintrar inte i hela samhällen utan endast drottningen, och då tar det ett tag innan det blir ett helt samhälle.

Vi kan ta blåbär som exempel, om där finns bin kan fruktsättningen öka med 90 procent och bären blir 1,7 gånger större än i bifria områden. Ungefär samma sak gäller för lingonen och hjortronen.